Garnhärvor från Konrad hänger i taket och hans storebror Ingvar har redan bidragit med flera tröjor. Hos Irene Andersson i Ljungskile är inte hundhår besvärligt damm utan material till de vackraste garner.
Konrad och Ingvar är Sankt Bernhardshundar och deras ull ger ett vackert, ljust garn. Ett fotografi av Konrad sitter på väggen och Irene säger att hon tänker på hunden som en personlighet när hon sitter vid sin spinnrock…
…Det är min passion. Jag kan nog säga att det upptar en stor del av mitt liv. Jag tänker i garn mest hela tiden, säger hon och ögonen gnistrar…
…Jag vill göra garner som inte finns. Något utöver det vanliga. Det är det som driver mig hela tiden…
…En karta över Norden visar att kunderna finns överallt. En nål för varje hund och oftast ett foto av hunden intill. Och rader av pärmar visar att kundkretsen är stor. Irene talar om sina hundkunder med stor kärlek och man förstår att hon själv är hundägare…
…Hon har varit representerad på Liljevalchs i Stockholm och i sommar ska hennes garn vara med på Röhsska museet i Göteborg när Bohusslöjd firar 100 år med en stor utställning…