Det är känslan av tråden mellan fingrarna som fascinerar. Först var det garn och stickor, sen blev det ull och spinnrock. Irene Andersson i Ljungskile har förädlat sin passion till ett välskött litet företag där hon producerar KRAV – märkta, handspunna garner. ”Spinn Dotter Min” står det på dörren.
Irene skulle bli bibliotekarie. Hon läste konstvetenskap, litteraturvetenskap och andra kurser på universitetet. Spinnrocken från Solberga som var ett arvegods från mormor fanns med i bagaget och en dag fick Irene ögonen på en annons – en spinnkurs som hembygdsföreningen ordnade. Detta var under studietiden i Sörmland och spinnkursen gjorde studiebesök hos Anne-Marie von Stockenström på Åhnhammar.
– Jag glömmer aldrig den dagen. Hela hennes hus var fyllt av sländor, spinnrockar…ja, allt hon hade samlat som hade med spinning att göra. Det var en stark upplevelse, både att träffa henne och att se allt spännande, så jag slutade på universitetet och satsade på barn och garn i stället. Och på den vägen är det.
Irene är tämligen unik i sitt slag. Hon hör till de få som lönspinner garn för hand. Hennes garner är KRAV – märkta och en stor del av dagen går åt att spinna garn av hundull…
– Varje sändning hundull måste bearbetas med omsorg och känsla. Det är ett stort förtroende att få ta hand om materialet som hundägaren samlat under flera år.
– Jag får en personlig relation till mina kunder. Både hunden och hundägaren är med i tanken när jag spinner. Varje hundras har sin speciella egenskap och spinningen måste anpassas därefter…
– Det viktigaste är att ge arbetet tid, så att jag är helnöjd när jag lämnar garnet ifrån mig. Då blir förhoppningsvis kunden också nöjd…
För två år sedan fick Irene sitt garn KRAV – godkänt. Det började med hennes engagemang i Rya-projektet, där målet var att återskapa de glansiga och spänstiga garner som de traditionella landskapsryorna är vävda av.
– För mig har det gett en bekräftelse på att mitt sätt att arbeta är rätt, ur miljösynpunkt.